Idag känns det som om hela mänskligheten är på mig. Ibland vill jag bara stänga av telefonen som de där stressade människorna i Stokholm gör. Nu är ju inte jag någon sån, men ändå. Alla vill göra nåt och tillslut måste man försöka komma ihåg vem det var man bestämde med först. Jävligt i-landsproblem alltså. (Jag menar inte något negativt nu mina fina vänner)
Pappa hamrar på balkongen och jag får huvudvärk för faaaan vad det låter! Hoppas den blir klar innan sommarens slut iaf så man kan sola nån gång...

Nej för att få ordning på det här måste jag gå ner och städa i mitt rum. Om mitt rum är rörigt så är mitt liv rörigt.
(Om jag inte svarar på sms eller när ni ringer idag så bli inte sura)