Såg New Moon förra veckan. Kommer minnen från i somras då jag såg den och cyklade hem på morgonen och världen var fin. Fy fan vad ledsen jag var då. Låg klarvaken resten av morgonen, vad var det för idé att sova liksom? Att ligga vaken en hel natt är farligt. Djupare i hjärnan kan du inte gräva och mer kommer du inte fram till och tröttare ögon kan du inte få.
Roslyn och pianointrot till Possibility får mig att tänka på då hösten kom och jag cyklade i regnet i min gröna jacka med vita hörlurar i öronen. Hade ont i magen varje dag jag skulle till skolan. Och ännu värre blev det när man var tvungen att se en lång mörk och ruffsig figur gestalta sig i en grå korridor. Det var i stort sett döden.

Allt detta hör ihop. Kanske därför jag måste tvinga mig att se filmerna för att få tillbaka dessa hemska minnen. För för mig är det nästan nånting fint.