Alltså, just nu är jag glad på mänskligheten. Eller jag är mer förvånad.. På senaste tiden har folk pratat med mig, helt random! Jag är ju ingen människa som utstrålar självförtroende eller så, utan jag är ganska blyg. Gaaaanska så blyg. Sånt märker man ju av. Så det är ju kanske ingen direkt som går fram och vill prata med mig i första taget.

1. Var på IKEA för någon vecka sen, hade på mig den fina sjalen jag fick av mina vänner när jag fyllde 18. En SNYGG tjej kom fram och frågade vart jag köpt den. Har aldrig hänt mig förut... Det är liksom sånt jag själv vill göra ibland men aldrig vågar!
2. Skulle gå från farmor så hamnar jag jämsides en gubbe, ni vet när man går precis lika fort så man går bredvid varandra, sånt som jag tycker är pinsamt. Det är ju absolut inget pinsamt egentligen, men iallfall. Så börjar han prata med mig, hur halkigt det är (det var jäkligt halkigt), hur bra hans dubbar var, varför inte jag hade dubbar, vilka skor som är bäst att gå i om det är isigt osv. Han var så himla gullig!! Vi gick en bra bit tillsammans. Hejdå och ha en bra dag sa han. Dog lite, gjorde min dag kan jag lova.  
3. Var på Toria idag, som vanligt. Gick för att hämta inlagda persikohalvor, men min kära mor har lärt mig att man inte ska ta konservburkar som är skadade eller inbucklade för då utsöndras ett ämne som inte är bra. Hon är rätt skadad av jobbet.. Aja iaf, stod där ett bra tag och en gubbe/man kom fram och frågade när Pekås stängde. Klockan 6 eller 7 svarade jag då. Där stod vi i säkert 5 minuter och diskuterade öppetider och hur mycket billigare det är på Pekås jämfört med Toria. Trevligt!

Tack för att ni kommer fram och pratar, det är bra träning för mig! Haha