Män. Det är jobbigt att vara undernärd på det. Vi satt i bilen påväg hem och pratade om det konstant. Att de i städer vet hur man gör. De har gjort det i alla tider. Vad kan vi? Småle när någon säger nåt snällt för vi tror allt är ironiskt eller överdrivet? Har vi någonsin raggat? Nej, för vi har aldrig lärt oss. De små sakerna. Det är så jävla tragiskt. Vi får men för livet av att bo här. Jag hatar det. Tänk att få komma hem till nån som tycker om en för precis den man är. För att man inte är nån annan. Kommer aldrig hända. Fuck this!!!!!!!!!! Jag vill ha det nu och fly resten av världen. Nu.