Lilla älskade Lena

Jag ska berätta en grej för er. Det hände en helt fruktansvärd grej i måndags.
På morgonen kom inte en av mina arbetskamrater till jobbet. Hon var alltid noga med att skriva upp om hon skulle någonstans och var aldrig sen. Efter nån timme åkte två andra arbetskamrater hem till henne och hittade henne sittandes i fotöljen, död.
Jag satt i fikarummet när vår chef hade dom på linjen och konstaterade att hon var död. Jag har nog aldrig varit med om nåt hemskare. Vi satt som fastfrusna, fattade totalt ingenting! Hur fan kan hon va död? Hon var ju här i fredags! Men det var hon. Vi är ett gäng på ca 20 pers som jobbar där och alla satt och grät i stora högar.
Jag började ju där första september förra året så jag har ju sett henne varenda dag i några månader. Det var hon som lärde mig det mesta nere på SA, och hon var en riktig arbetsmyra och gjorde jävligt mycket som ingen riktigt fattade. Och hon var så himla söt, hon hade jättedålig syn så ofta stod hon vid kylvarorna och tittade och svor högt att hon inte hittade det hon skulle ha, och en gång hade hon köpt en inspelningsbar DVD men hon fattade inte hur man gjorde. Tog med sig instrutionsboken och allt och frågade alla hur man skulle göra. Det var såna smågrejer som gjorde henne så älskad. Det är så svårt att förklara, men jag tyckte så mycket om henne. Vi hade alltid så roligt när vi gick på avdelningar och skrattade åt alla knäppa saker folk gjorde.
Jag har fortfarande inte fattat nåt vilket gör mig ""gladare"" än resten av dom jag jobbar med. Annars är det en spökstad jag jobbar i just nu.
Hon är en person jag verkligen kommer sakna av hela mitt hjärta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0